Frugan högt och ljudligt på kalaset: Man kan ju säga att jag har gjort en omvänd klassresa. Min förra man var ju miljonär. Nu är jag en vanlig arbetare.
Eeeeh...du har precis köpt en lägenhet där du lagt en kontantinsats på 500000. Du har ett högavlönat jobb. Uppvuxen i en överklassmiljö. Och äger ett hus vis Medelhavet. Samt en ny bil.
Alla arbetare som har det så får gärna räcka upp en hand.
söndag 6 februari 2011
Kalas och dumma jävla föräldrar
Nyligen var jag på kalas för ett litet barn. Hade väl förhoppningen om att det skulle bli trevligt.
Men... man vet ju... det blir sällan som man tänkt sig.
Familjen det handlar om, ja ni kommer garanterat att läsa mer om dem framöver, består av 3 personer. Min bästa vän sedan evighetersevigheter, hans fru och hennes barn.
Iaf så hade jag räknat med en lat dag innan kalaset, bara ta det lugnt. Men... Telefonen ringer, min vän är helt uppstressad och undrar om jag vill komma tidigare. Jag svarar att jag inte vill hjälpa till, det gör jag allt för ofta. Han svarar: Men det är väl klart att du inte behöver. Du behöver bara hålla barnet sällskap.
Jaja... surkarten lyssnar ju inte på sin intuition. Och ger sig iväg i en flygande fläng. Möter upp vännen och ungen i mataffären. Ungen är sur och skriker. Han är stressad som få, har ingen kontroll. Under den kvart vi är i affären så ringer telefonen kanske 5 gånger. Frugan. Varje gång.
Efter handlandet måste vi möta henne utanför Systemet för att hjälpa henne att bära kassarna hem... Uppenbarligen kunde hon plocka ihop flaskorna själv. Men bära dem 500 meter hem? Noooo.
Att leka med ungen var ju inte aktuellt. Jag packade upp kassarna, torkade bord, plockade skräp. Min vän skurade köket, dammsög, plockade i ordning.
Frugan? Hon gjorde fiskdammspåsar till barnen... Det var ju ett steg fram från att gå och lägga sig.
Jag har inga barn. Men när jag ser föräldrar så undrar jag...
M-A-N B-E-H-Ö-V-E-R V-Ä-L I-N-T-E P-R-A-T-A M-E-D B-A-R-N-E-N S-O-M O-M D-E V-A-R I-D-I-O-T-E-R?
Och är det verkligen nödvändigt att vara hysterisk runt dem. "Ojoj, en godispåse, nejnejnej, vi måste kontrollera först så det inte är något farligt i dom..."
"Vi brukar inte ge honom saft. Det är ju bara socker." Men då får ni väl låta bli det då och inte hälla i ungen saft.
Ännu bättre är de föräldrar som dricker ungefär en flaska skumpa själv och struntar i barnen och gästerna. Och låter låtsaspappan springa omkring och vara pappa/värd/passopp.
"Men schka du redan gå?"
"Ja"
"Åååh, vill du inte hängja kvar och drickha lite vin."
"Nej"
Men... man vet ju... det blir sällan som man tänkt sig.
Familjen det handlar om, ja ni kommer garanterat att läsa mer om dem framöver, består av 3 personer. Min bästa vän sedan evighetersevigheter, hans fru och hennes barn.
Iaf så hade jag räknat med en lat dag innan kalaset, bara ta det lugnt. Men... Telefonen ringer, min vän är helt uppstressad och undrar om jag vill komma tidigare. Jag svarar att jag inte vill hjälpa till, det gör jag allt för ofta. Han svarar: Men det är väl klart att du inte behöver. Du behöver bara hålla barnet sällskap.
Jaja... surkarten lyssnar ju inte på sin intuition. Och ger sig iväg i en flygande fläng. Möter upp vännen och ungen i mataffären. Ungen är sur och skriker. Han är stressad som få, har ingen kontroll. Under den kvart vi är i affären så ringer telefonen kanske 5 gånger. Frugan. Varje gång.
Efter handlandet måste vi möta henne utanför Systemet för att hjälpa henne att bära kassarna hem... Uppenbarligen kunde hon plocka ihop flaskorna själv. Men bära dem 500 meter hem? Noooo.
Att leka med ungen var ju inte aktuellt. Jag packade upp kassarna, torkade bord, plockade skräp. Min vän skurade köket, dammsög, plockade i ordning.
Frugan? Hon gjorde fiskdammspåsar till barnen... Det var ju ett steg fram från att gå och lägga sig.
Jag har inga barn. Men när jag ser föräldrar så undrar jag...
M-A-N B-E-H-Ö-V-E-R V-Ä-L I-N-T-E P-R-A-T-A M-E-D B-A-R-N-E-N S-O-M O-M D-E V-A-R I-D-I-O-T-E-R?
Och är det verkligen nödvändigt att vara hysterisk runt dem. "Ojoj, en godispåse, nejnejnej, vi måste kontrollera först så det inte är något farligt i dom..."
"Vi brukar inte ge honom saft. Det är ju bara socker." Men då får ni väl låta bli det då och inte hälla i ungen saft.
Ännu bättre är de föräldrar som dricker ungefär en flaska skumpa själv och struntar i barnen och gästerna. Och låter låtsaspappan springa omkring och vara pappa/värd/passopp.
"Men schka du redan gå?"
"Ja"
"Åååh, vill du inte hängja kvar och drickha lite vin."
"Nej"
Introduktion
Egentligen bloggar jag någon annanstans om helt andra grejer.
Men för det mesta är jag sur/arg/tvär/irriterad. En del kanske skulle säga bitter, men jag säger det som står innan.
Vissa saker lämpar sig inte att skriva på annan plats. Därför denna plats; en fristad där jag tänker vara precis så arg som jag vill vara.
Vill du läsa? Underbart.
Räkna med att du kommer tycka att jag är jobbig emellanåt. Men du kommer även att hålla med mig. Det är jag säker på.
Men för det mesta är jag sur/arg/tvär/irriterad. En del kanske skulle säga bitter, men jag säger det som står innan.
Vissa saker lämpar sig inte att skriva på annan plats. Därför denna plats; en fristad där jag tänker vara precis så arg som jag vill vara.
Vill du läsa? Underbart.
Räkna med att du kommer tycka att jag är jobbig emellanåt. Men du kommer även att hålla med mig. Det är jag säker på.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)